En relationellt inriktad terapi betonar främst den empatiska närvaron och själva samspelet och mötet.
Här vill man skapa en trygg relation där det svåra får plats och det outhärdliga kan bli uthärdligt. Personens livshistoria finns där i bakgrunden för att kunna förstå hur tidiga erfarenheter och relationer har påverkat och präglat personen vad gäller föreställning, tankar och förväntningar i nuet.
Ett mål för en terapi kan ibland vara att formulera sin livsberättelse på ett nytt sätt.
Grunden till emotionellt lidande finns ofta i upplevelsen av total ensamhet/övergivenhet i mötet med överväldigande känslor. Det vill säga att det saknades trygga vuxna att tillgå när vi som barn var rädda eller ledsna, eller om vi någon gång i livet varit med om något svårt.
Anknytning
Genom anknytningen till en annan människa blir det lättare att hantera ensamheten, och de tidigare överväldigande känslorna blir uthärdliga i en trygg miljö. Detta kan ske tillsammans med terapeuten. Det ger en ny erfarenhet och plattform för att bearbeta sorg, smärta, minska försvar och självkritik osv. Det här kan i sin tur leda till en känsla av ökad relationell förmåga och att exempelvis våga vara nära eller sätta gränser mot andra. Men även känslor av att vara sedd, älskad och förstådd, och som är viktiga hörnstenar för känslan av psykiskt välmående.
Terapeutens förhållningssätt i en relationell terapi kan variera mellan att vara mer aktiv ibland och ibland med lyssnande och känsloutforskande. Det kan även innehålla ett mer kognitivt förhållningssätt för att visa på psykiska försvar, tankar och handlingsmönster som du vill förändra.
Kunskapskällor
För relationell affektfokuserad psykoterapi är grundteorin psykodynamisk och tillsammans med anknytningsteori och affektteori. Andra viktiga kunskapskällor är psykoanalys, affektiv neurovetenskap, kroppsorienterade metoder och traumateori.
Slutligen är ändå det viktigaste mötet mellan dig och terapeuten.